Jag kom ganska tidigt till butiken idag. Tittade in genom rutan. Den lycka jag känner varje gång jag kommer hit. Jag kan inte beskriva den. Vet ni vad jag känner i hela mitt hjärta när jag öppnar låset, stiger in, hänger av mig, sätter på en kanna kaffe och slår mig ner i min stol? Jag känner: MIG ÄGER INGEN! Den här butiken är min värld och bara min. Jag kommer och går när jag vill. Jag gör vad jag vill. Ingen äger mig! Jag drack min första kopp kaffe och kände mig härlig och glad.

 

Jag fick min första riktiga kund. Hon öppnade dörren, sa lite trevande ”hej” och jag bara nickade till svar. Så gick hon runt en stund och tittade. Fastnade för en skräpbok av Helen Fielding. Hon frågade vad den kostade och jag tittade länge på boken och sa: ”Den där…” Och så dröjde jag. Sög på min egen tunga. ”598 kronor.” Hon tittade på mig som om jag vore rubbad. Och så frågade hon: ”598?” Jag nickade. Hon lade tillbaka boken i hyllan. Så vände hon mot dörren och sa ”tack så mycket” och jag svarade ”tack, tack”. Och så fortsatte jag att skriva på en novell om döden som ska publiceras i en tidning ganska snart.

 

Jag gick ett snabbt ärende och när jag kom tillbaka stod en kartong utanför. ”Med hälsningar från DN På Stan”, stod på en lapp. Jag placerade genast ut de fina böckerna i hyllan. Några riktiga godingar, bland annat en bok om spa, men nöjdast är jag med Stefan och Kristers bok. Tack, DN På Stan!

 

Så kom två bloggläsare och hälsade på. De hade med sig ett ofullständigt band om patentregistreringar från 1900-talet. De var så härliga och snälla, de här tjejerna. Det var roligt att träffa dem man skriver för.

 

Ännu en kvinna kom med Danielle Steel, som verkligen är en av skräplitteraturens grand old ladies. Jag blev väldigt glad. Hedersplats i butiken!

 

En bloggläsare som på pricken likande Josefine Sundströmkom med en hel IKEA-kasse fylld av skräp.

 

Och här fick jag en Fantasy-serie som jag hållit utkik efter ett bra tag. Tack, alla snälla och ljuvliga bloggläsare! Jag var lite sur på några av er igår. men jag inser att de flesta av er är riktigt fina, goda människor och jag är så glad att vi lärt känna varandra.

 

Pontus kom förbi. Han hade missförstått butiken, så han kom med en ljudbok. Han hade själv talat in den, skröt han.

 

Sen var det då dags! Klipptid hos Conny som har en den härligaste frisörskylten i stan: Hair Dimension by Conny. Jag undrade så: vem är denne Conny? Hur är han? Hur ser han ut? Hur tänkte han när han gjorde skylten?

 

Det här är Conny! Han berättade om skylten. Den har ”hängt med”, sa han. Han lät göra den 1987. Och han förstår inte varför han skulle byta ut den. Han är nöjd med sin skylt. ”Den gör sitt jobb.”

 

Conny var dessutom en riktigt bra frisör. Ganska dyr, förvisso, men skicklig. Conny! Vi ses snart igen. Kom förbi på en kanna någon dag! Vi bor ju ändå grannar.

 

Sen gick jag och köpte en matta i brunt och guld. Jag gillar brunt och guld, det visste ni kanske. Sen tog jag en kopp kaffe i den vänstra fåtöljen och njöt av att vara omringad av brunt och guld.

 

Och nu går jag hem. Jag stänger tidigt idag. Jag vänder mig alltid om och tittar in innan jag stänger och låser. Det är så fint här. Mig äger ingen!