Charlie vaknade 05.50 och jag kände på en gång att det här var en bra dag. Charlie var på ett alldeles strålande humör. Hon låg och fnissade och åmade sig och gjorde sig till för mig. När jag pussade henne på magen blinkade hon med de stora ögonen, flirtade hejvilt.

 

Hon ville visa upp sin nya konst – att hålla tag i båda fötterna samtidigt. Det där har hon övat på länge, men det var först igår eftermiddag som det lossnade för henne.

 

Jag gick med henne till köket för att hälla upp bröstmjölksersättning i flaskan. Men de där jävla förpackningarna är ju vidriga. Jag biter upp dem, men det är en plasthinna som gör att det rinner åt sidan och hamnar utanför. Jag vet inte hur många liter jag har fått svabba bort från diskbänken den här hösten.

 

Så åt vi. Charlie gillar numera att hålla flaskan själv. När jag hjälper henne blir hon arg.

 

Sen ville jag ta ett bad. Klyftiga jag bar in babygymmet in till badrummet och placerade Charlie i det. Hon brukar tycka att det där gymmet är intressant i 20 minuter – den tid jag skulle vilja ha för ett härligt bad.

 

Jag frågade Charlie om det var okej om jag tog ett snabbt bad och det hade hon inga bekymmer med alls.

 

Jag sa: ”Säkert?” Och då log hon och intygade att det verkligen inte var några problem alls. Hon kunde absolut roa sig med nallebjörnarna som hänger från babygymstaket och sånt ett tag.

 

Sen gick vi och klädde på oss. Charlie visade upp en ny konst – att hålla tag den ena handen med den andra.

 

Sen gick vi till jobbet. Den här bilden har jag med mest för att ge er som gillar sånt chansen att anmärka. För mycket kläder, för lite kläder, fel vantar, fel vagn, fel lutning, farlig knytning, fel mössa, ful mössa – varsågod!

 

Jag gick förbi Brunkebergsbageriet och köpte en macka fylld med prickig korv. Och en latte! Så satte vi oss i min fåtölj och tittade ut på de morgontrötta fotgängarna på väg till arbeten.

 

Jag visade Charlie mitt nyaste tillskott i bokhandeln – en i det närmaste komplett samling med Jackie Collins-böcker. ”Vad sa du nu då”, sa jag stolt. Charlie sa ingenting.

 

Hon somnade.

 

Okej, dags för mig att börja dagen. Måste skriva lite! Härligt. God morgon, mina vänner!