Jag har kommit hem från P1 och känner mig helt slut i huvudet. Jag tyckte det gick ganska bra, men det finns en hel del som kan bli mycket bättre och egentligen borde jag sätta mig ner och lyssna igenom programmet, men det finns inget vidrigare än att höra sin egen röst. Därför avstår jag. Jo, förresten! Det finns något som är värre än att höra sin egen röst och det är att titta på sig själv i tv. Därför avstår jag också från att titta på SVT:s Sommarpratarna som går om en timme. Jag klarar inte av det helt enkelt. Det finns ett mått av själväckel i det här som jag en vacker dag borde ta tag i.

Men nu tar jag istället tag i Charlie. Amanda väntade med grötmatningen så att jag fick vara med och hon slabbade till det på mycket festligt sätt.

Charlie alltså.

Sen badade vi och Charlie introducerade en hel del nya ljud och läten, bland annat ett pruttljud som på något sätt lät utvecklat, ja, förfinat. Sen gick vi och lade oss i sängen och jag matade henne och där hade vi vår egna lilla stund där hon tittade forskande på mig med sina vackra, mörka ögon och sen domnade hon bort och somnade i min famn. Jag lade ner henne i sängen som om hon vore nitroglycerin och tassade ut och nu har Amanda gjort torskrygg med riven pepparrot, skirat smör och potatis. En rätt som ligger på min topp-3-lista över de bästa maträtterna jag vet. Wienerschnitzel ligger etta, det visste ni.