Det där är Johannes. Han putsar fönstren i butiken. Han bara kom en dag med sina prytslar och började putsa. Det var inte så mycket att argumentera om. Han har putsat det här skyltfönstret i 20 år och det vore väl fan om någon nykomling i området skulle säga att han skulle göra annorlunda. Så varje tisdag är han här. Han visslar och har sig, men vill inte gärna prata. Jag hör att han kommer från Finland och berättar att min pappa kom därifrån och då säger han jasådu och fortsätter vissla. Han är mycket noggrann. Ser varje fläck som en personlig tragedi. När han missar någon och får börja om mumlar han ”slarvigt” för sig själv. Efter en stund säger han tacktack och går. Undrar när han vill att jag ska betala. Undrar vad det kostar. Johannes. Märklig, härlig farbror.