Tidig morgon, jag tar en dusch. När jag står där sömndrucken råkar jag välta en av de många flaskor som står längs badkarskanten. När jag ska sträcka mig efter den har jag ner en till och ytterligare en. Jag vänder mig om för att komma åt dem från badkarsgolvet och river ner en rad om tre flaskor till. Jag vill skrika HELVETE och utplåna hela badrummet med mina bara händer, tiva ner kaklet, lyfta upp badrumsskåpet och sula det i väggen, slita ut duschmunstycket ur väggen, ja, lite sånt. Men jag ler ett PSYKOTISKT leende för mig själv, plockar i lugn och ro upp flaskorna, nästan fnissande.

När jag kommer ut säger jag till Amanda: ”Älskling. Det står 22 flaskor på badkarskanten. Behöver vi alla dem varje dag eller tror du att det finns några som vi kan ställa i skåpet och ta fram bara när vi behöver?”

Hon svarar: ”Nej. Vi behöver alla framme.”

Jag säger: ”Hela tiden?”

Hon svarar: ”Ja. Hela tiden.”

Jag säger ”Vad vettigt”.