Vår talkshow Schulman Show som visas på aftonbladet.se gjorde en otrolig start med nästan 400.000 tittare. Vi trodde kanske att det rörde sig om nyhetens behag och att episod två skulle gå ner i tittning. Nu står det klart att episod nummer två hade över en halv miljon tittare. 500.000! Det är ju helt fantastiskt.

Och genast börjar det röra oroligt på sig inom gammel-tv. Vad ska de traditionella tv-kanalerna ta sig till när ett webbprogram plötsligt är större än de flesta program på Kanal 5 och TV3? Det uppstår plötsligt ett nytt oväntat hot, det från nätet.

Och gammel-tv reagerar som en dinosaurie. I Resumé går en VD för ett företag som mäter tv-tittandet ut och pratar om Internet-hotet. Han får alltså sin lön från tv-kanalerna. Det är SVT, TV3, TV4, Femman och så vidare som är hans uppdragsgivare. Han säger att det inte går att jämföra webbsiffrorna med tv-siffrorna.

Han kritiserar räkningen av webb-siffror därför man kan titta på ett webb-program i en sekund och sedan stänga av, men ändå räknas som en tittare. I tv-världen måste man titta minst 20 sekunder för att kunna kallas en tittare.

Han säger detta för att STÄRKA tv:s position, men i själva verket är detta något som försvagar den. Ibland TITTAR man på tv. Aktivt, menar jag. Men lika ofta har man bara på den i bakgrunden. Man sitter och läser en bok medan tv:n skvalar. Man talar med en kompis. Hånglar med sin flickvän. När man bara har på tv:n i bakgrunden så räknas man som en tittare trots att man faktiskt inte tittar. Bland de “tittare” som redovisas när tv visar sin statistik finns alltså en stor mängd icke-tittare.

Några sådana icke-tittare har ju inte webb-program. Här krävs ett aktivt val. Man ser en rubrik: “SE SCHULMAN SHOW”. Man blir intresserad, och MAN KLICKAR för att se. Det finns inga webb-program som STÅR PÅ i bakgrunden. Så tittar man inte på webb-tv.

Gammel-TV-gubben har kanske rätt. Man kan inte jämföra siffrorna. Våra “tittare” är faktiskt mer värda än de som redovisas i gammel-tv-världen.