Jag tog bajsbilen tidigt på morgonen. Åkte centralbron. Såg solen stiga över Södermalm. Tänkte på AIK-sången: ”Vi ser hur solen stiger över Råsunda.”

 

Hämtade upp Mats på Söder. Nervös, fnissig stämning i bilen. Vi köpte kvällisarna och Mats högläste. Iliningar genom kroppen hela tide. bara timmar kvar till matchernas match.

 

Vid Södertälje blev vin omkörda av en limousine. Någon vevade ner takrutan och viftade med sin AIK-halduk. Jag tänkte på AIK-ramsan: ”Vi är överallt.”

 

Anlände till Göteborg. Fick mycket glåpord från göteborgare. Var rädd att få stryk, tog på mig huvan. Tog en stor whiskey för att göra mig själv lite mer trubbig i anden. Det fungerade inte.

 

Matchen började. Gamla Ullevi var vacker, men gräset var dåligt. Jag blev orolig. Dåligt gräs ger dåligt spel och dåligt spel gynnar Göteborg. Skakade i hela kroppen.

 

Efter 90 vidriga minuter stod det klart att SM-guldet åter hittat hem till AIK. En massa gnagare sprang in på plan, men jag stod kvar som en tönt här uppe och tittade.

 

Åkte hem i rekordfart. Mats körde, tog ett bord på Sturehof och firade med champagne, hummer och snaps. Sen gick vi upp till guldfesten, men kom inte in. Jag hade biljetter till festen, men det spelade ingen roll. Folk berättade att de hade stått där i tre timmar med biljett i hand utan att komma in. Jag ringde till mina coola AIK-kompisar Pontus och Niclas, som blivit bjudna på banketten. Bad dem hjälpa mig in. Men de sket i mig. Jag ringde och ringde, men de ville inte svara. Dåligt av dem. Så gör man inte om man är kompisar. Jag blev sur. Men när jag gick hem var jag ändå väldigt glad. AIK är svenska mästare i fotboll.

 

Imorse. Kom till butiken, som drabbats av vandaler. Men det var ganska snälla vandaler. Det var ju ett positivt budskap. Men ändå, jag muttrade och mumlade ”jävla busungar” när jag gick in. Höll på att ramla på en låda med skräpböcker. Fina grejer. Svensk juristtidning inbunden från 1924-1926.