Charlie har ännu inte skrattat för mig. Hon skrattar för Amanda mest hela tiden, men aldrig när jag är med.

Till Amanda säger jag att det inte spelar någon roll. “Det får komma när det kommer”, säger jag och Amanda smeker mig på kinden med ett ansiktsuttryck som enklast kan översättas till ett “naw” och kilar sedan in på badrummet för att ta ett bad. Så fort hon sätter på vattnet och inte hör något smyger jag fram till Charlie och gör mina konster. Jag står som en fågelskrämma framför  henne. Armarna utsträckta och vidöppna ögon. Gestikulerar sedan som en övertänd mimare. Låter sedan som en utvecklingsstörd. Studsar runt henne en stund och slår mig mycket hårt på kinderna. Försvinner bakom en byrå och studsar plötsligt fram med ett svalg-ljud och närmar mig henne pickande, som en anka.

Charlie stirrar på mig likgiltigt.
Jag ställer mig andfådd med händerna för knäna och funderar på vad jag ska ta mig till.