Kund i butiken. En herre i medelåldern. Han säger “hej” när han stiger in, jag nickar kort och tittar sedan åter ner i mina papper. Han stolpar långsamt runt bland hyllorna och till slut säger han: “Jaha… Det är alltså skräp du har här i butiken.” Jag svarar att jag har det som KATEGORISERAS som skräp, men att de flesta av de här böckerna fyller olika syften och har olika kvaliteter. Han nickar och jag fortsätter arbeta. Han tar fram en pocket av marian Keyes som heter “Å andra sidan”, läser baktill, tummar på den, jag ser i ögonvrår hur han funderar på att säga något, men han avvaktar.

“Jag hittar inget pris på den här”, säger han och håller upp boken.
“Den där…”, säger jag.

Jag tittar på boken, suger på min egen tunga.

“Den kostar 895 kronor.”

Mannen stirrar på mig häpet. Han upprepar priset, frågande.

“895 kronor?”

Jag tittar åter upp, suckar tungt och säger:

“Ja. Den kostar 895 kronor.”

Han står rådvill en stund. Tittar sig omkring med boken i hand. Ställer tillbaka den.

“Tack så mycket säger han”, och går mot dörren.
“Tack, tack”, säger jag.

Han går. Jag sitter kvar och funderar, Vad trodde han? Att jag ger bort böckerna gratis? Att det här är någon välgörenhetsinrättning?