Jag höjer insatserna. Ökar ansträngningen. Jag ställer mig bredbent och hoppar jämfota samtidigt som jag flaxar med armarna  Jag gör fruktansvärda grimaser med ansiktet och varvar högljudda pruttljud med hotfufulla grisläten. Jag slår mig själv i pannan med ett smällande ljud. Jag rullar med ögonen som en mentalsjuk. Allt detta gör jag. Och Charlie förblir någonstans i landet mellan ”oberörd” och ”lätt brydd”. Hon vägrar skratta.