Såg ni Silent Library på Femman ikväll? Herregud, vad sorgligt det var. Martin Soneby och den där tjejen man inte kan namnet på stod där i hörlurar de lånat från Wipeout-inspelningarna och kommenterade de här ungarnas bibliotekspranks. Jag har sett Youtube-klippen med de här galna japanerna och tyckt att det var roligt. Producenten för det här programmet har också sett klippen och försökte regissera de här ungarna att göra likadant. De var instruerade att fnittra hysteriskt så fort ett märkligt kort kom upp på tavlan. Vi förstod ingenting – varför i helvete skrattar de?!

De var regisserade att bita sig i knogarna för att ”kunna hålla sig för skratt” när en av dem utsattes för något bus. Det hela gick ut på att hålla tyst. Det lag som var tystast vann. Men något ljud från själva biblioteket hade dåren till producent inte tagit in. Det enda vi hörde var den där Sonebys röst och det enda jag tänkte när jag hörde den var: Det var han som fejkade bus i Ballar av stål.

Det här programmet var lika fejkat som Ballar av stål. Nej, mer fejkat! Det här var superfejk! När tävlingen var över visade det sig att ett lag hade vunnit. Ett lag hade låtit minst. Det hela redovisades i decibel, men någon decibelmätare fick man inte se.

Nej, hörni.
Fy för satan.