Det blev lite fel i kommunikationen idag mellan mig och Amanda, vilket resulterade i att jag fick ta med mig Charlie på ett möte med män i slips och kvinnor i kjol. Jag trodde det skulle bli lite obekvämt, att folk skulle sucka och ge menande blickar bakom min och Charlies rygg. Att jag skulle säga ursäkta-ursäkta hela tiden. Att de skulle tänka: vad är detta för lallare som tar med sitt jävla barn till viktigt möte?

Men det var precis tvärtom. Folk tindrade, log och var snälla. Gullade med Charlie. Jag tror inte att det handlar så mycket om allmän barnkärlek. Jag tror att det handlar om att det var en pappa som hade med sig sitt barn. Hade det varit en kvinna så hade nog irritationen varit större. Visst är det så? Visst är det underligt att det är så?

Som på jobbet förr om åren, på den tiden jag hade jobb. Om en kvinna var tvungen att gå tidigare från mötet för att hämta barnen på dagis så uppfattades det som irriterande. Om en man var tvungen att göra samma sak så uppfattades det som gulligt och rart.

Orättvis är världen mot er kvinnor.