Vi har blivit uppmanade att fortsätta att mata Charlie med morotspuré trots att vi märker att hon inte uppskattar det. De som ”kan det här” säger att Charlie kommer att vänja sig vid smaken. Att man inte ska ge upp. Så nu sitter vi här igen och matar Charlie med denna morotssörja. Hon äter lydigt, men ser så olycklig ut att jag blir alldeles svag. Den där blicken. Jag ser ju vad hon tänker: ”Varför gör ni så här mot mig?”

Jag får en känsla av att Charlie tror att hon gjort något dumt och att hon nu blir straffad för denna dumhet och där sitter hon och skäms och funderar på vad det kan ha varit för dumhet som gjorde mamma och pappa så upprörd att de nu tvångsmatar henne med denna vidriga sörja.

Jag vill ge Charlie grädde. Och glass! Kan man inte göra det snart?