Jag låg med nyvaken Charlie i knät imorse och det var så klart härligt. Hon låg där och sträckte på sig och gjorde morgontrötta grimaser precis som en vuxen och så plötsligt tittade hon upp mot mig och avfyrade ett ljuvligt litet leende. Men det var något speciellt med det där leendet. Det fanns något medvetet över det. Som om Charlie visste: ”Nu kommer jag att knocka pappa.” Som om hon plötsligt förstått hur man ska bära sig åt för att få allt man vill.

Lite som Idol-Tove. Hon ler också alldeles underbart. Men det finns något medvetet i det där leendet. Något överlagt. Idol-Tove är väldigt medveten om sin egen absoluta charm. Jag har en känsla av att Charlie också börjat förstå det.