Jag vaknar av ljudet av tallrikar som slår mot varandra, bestick som spolas under kran, skåpluckor som öppnas och stängs med kraft. Det är full aktivitet i köket. Jag sätter mig upp i sängen, tar mental sats och går ut. Det är kallt, du har öppnat alla fönster för att driva ut cigarettröken. Det klibbar under mina fötter av någon som spillt ut en drink på golvet. Vinfläckar på bordsduken, någon har lagt små högar av salt över dem. Glas överallt. Så otroligt många glas på bordet, så många olika sorter och storlekar. Godisskålen som blev askfat, men fimpar också i ölflaskorna och på någon tallrik. Brunsås som torkat sig fast i porslinet, .  Uttorkade kycklingbitar på sorgligt fat. Det kommer att bli en besvärlig disk.

Jag går ut i köket och där står du och slamrar. Du ser mig, men tar ingen notis. “Jag tar det här”, säger jag. “Nej. Jag tar det som du ser”, säger du. Jag går fram för att ta diskborsten ifrån dig, jag vill ju bara hjälpa till. Men du rycker den ur mitt grepp och slamrar plötsligt högre med disken. Går bort och smäller igen en skåpdörr med onödig kraft så att det skallrar och dallrar i hyllorna. Du rensar vasken med händerna, jag tycker att det är vansinnigt äckligt, men säger ingenting. Jag står och betraktar dig när du fladdrar förbi mig i olika riktningar.

“Ska du bara stå där”, säger du.
“Jag får ju inte hjälpa till”, säger jag.
“Om du hade velat hjälpa till så hade du gjort det här igår”, säger du.
“Igår?”
“Men det kanske var svårt för dig att göra just någonting igår.”
“Nej, det var det inte.”
“Du somnade för fan på toaletten!”
“Det gjorde jag inte.”
“Jo, det gjorde du. När Hans och Cecilia fortfarande var kvar.”
“Nej. Det gjorde jag inte.”
“Lägg av. Du har ingen aning om vad du gjorde eller inte gjorde, men det kan jag säga. Du gjorde bort dig. Hans fick bära in dig i sovrummet.”
“Lägg av nu.”
“Nej, du ska lägga av! Jag är så jävla trött på ditt jävla drickande, du generar mig för mina vänner. Du sa så mycket jävla dumt att jag inte ens har ord för det.”

Tystnad.

“Det är ju du som generar dig själv”, säger jag.
“Jaså. Hur då? För att jag blivit ihop med en alkoholist, eller?”
“Du sa att Norrköping ligger norrut.”
“Vad pratar du om?”
“Du trodde att Norrköping ligger norr om Stockholm.”
“Sluta nu.”
“Jag hörde det ju själv. Alla hörde det.
“Men håll bara käften nu. Stick härifrån, jag städar upp efter din fyllekväll.”

Jag går ut igen. Det klibbar under fötterna när jag vänder tillbaka mot sovrummet.