Amanda kom förbi butiken med granris och efter lite duttande i fönstret där börjar det nu se riktigt bra ut. Nu ska här krängas böcker! Bara det inte går till överdrift. Det ska inte vara något jäkla spring. En vänlig själ kom också förbi med en 80-talsupplaga av Janes Fondas träningsbok och den går rakt upp i skyltfönstret. 1250 kronor ska jag ha för den lilla rackaren!

Sitter för övrigt och skriver manus till inspelningen av Schulman Show. Linda Rosing kommer till studion. Hon ska föda vilken dag som helst. Hon har enligt uppgift gått upp 35 kilo. Det blir spännande. Ännu roligare – efter lite tekniskt strul både här och där så är min tillfälliga Nöjesguidenblogg återuppväckt! Den kan ni läsa HÄR.

Jag låg med nyvaken Charlie i knät imorse och det var så klart härligt. Hon låg där och sträckte på sig och gjorde morgontrötta grimaser precis som en vuxen och så plötsligt tittade hon upp mot mig och avfyrade ett ljuvligt litet leende. Men det var något speciellt med det där leendet. Det fanns något medvetet över det. Som om Charlie visste: ”Nu kommer jag att knocka pappa.” Som om hon plötsligt förstått hur man ska bära sig åt för att få allt man vill.

Lite som Idol-Tove. Hon ler också alldeles underbart. Men det finns något medvetet i det där leendet. Något överlagt. Idol-Tove är väldigt medveten om sin egen absoluta charm. Jag har en känsla av att Charlie också börjat förstå det.

Ni kanske inte bryr er, men jag tycker att det är så härligt att jag nu börjat jobba med boknings- och eventbolaget Blixten&Co när det gäller mina föreläsningar och mina konferencier-jobb. Inte bara för att de är bäst i Sverige, utan mest för att jag nu har någon som kan ta hand om mina jobbförfrågningar.

Jag tycker att det är skitkul att vara ute i landet och föreläsa. På så sätt har den här hösten varit fantastisk. Men jag tycker att det är så OTROLIGT besvärligt att ta hand om förfrågningar och göra bokningar och sådant.Jag klarar inte av det.

Därför kan man nu gå in på denna LÄNK till min egna hemsida eller mejla till smulan@blixten.se. Om man vill att jag ska komma och föreläsa eller så. Så ordnar de det på ett väldigt fiffigt sätt.

Charlie Schulman och Soran Ismail. Folk säger att de är lika varandra. Jag tycker att Soran är väldigt söt, så jag är glad för jämförelsen.

Vi har blivit uppmanade att fortsätta att mata Charlie med morotspuré trots att vi märker att hon inte uppskattar det. De som ”kan det här” säger att Charlie kommer att vänja sig vid smaken. Att man inte ska ge upp. Så nu sitter vi här igen och matar Charlie med denna morotssörja. Hon äter lydigt, men ser så olycklig ut att jag blir alldeles svag. Den där blicken. Jag ser ju vad hon tänker: ”Varför gör ni så här mot mig?”

Jag får en känsla av att Charlie tror att hon gjort något dumt och att hon nu blir straffad för denna dumhet och där sitter hon och skäms och funderar på vad det kan ha varit för dumhet som gjorde mamma och pappa så upprörd att de nu tvångsmatar henne med denna vidriga sörja.

Jag vill ge Charlie grädde. Och glass! Kan man inte göra det snart?