Jag: God morgon, Charlie!
Charlie: Nämen hallå där!
Jag: Hur är läget?
Charlie: Tack, det är bra! Mycket bra.
Jag: Kunde du sova gott?
Charlie: Absolut. I samma sekund som du lade ner mig igår så somnade jag. I samma ögonblick! Det var helt otroligt.  
Jag: Okej… Så minns inte jag det riktigt.
Charlie: Jag somnade inte på studs?
Jag: Nej, en liten stund var du allt vaken.
Charlie: Var jag det? Tänk, det har jag inget minne av.
Jag: Jodå. Du var nog vaken i två timmar i alla fall.
Charlie: Nu skojar du!
Jag: Nej, nej. Två timmar.
Charlie: Jävlar i min lilla låda!
Jag: Förlåt?
Charlie: Nej, jag är bara förbluffad. Jag minns det inte alls.
Jag: Okej. Men så var det i alla fall.
Charlie: Bara jag inte störde er. Ni fick sova i alla fall?
Jag: Alltså…
Charlie: Säg nu ärligt. Störde jag er?
Jag: Du skrek.
Charlie: Lägg av.
Jag: Du gjorde det.
Charlie: Varför skrek jag?
Jag: Det var något med nappen. Du skrek efter nappen. Då stoppade vi in den. Då blev du förbannad över att vi tryckt i en napp i din mun och spottade ut den. Och sen skrek du efter nappen igen. Och så där höll det på.
Charlie: Det låter ju inte direkt konsekvent.
Jag: Nej, det var ju lite svårt att förstå vad du egentligen ville.
Charlie: Okej. Får jag komma med ett förslag.
Jag: Gärna.
Charlie: Låt mig sova utan blöja. Då blir jag lugnare.
Jag: Tror du det?
Charlie: Tror? Jag vet det!
Jag: Okej. Men finns det ingen risk att du bajsar ner lakan och så?
Charlie: Du har mitt ord på att jag inte kommer att göra det. Hör du det? Mitt ord!
Jag: Jag vet inte…
Charlie: Litar du på mig, pappa?
Jag: Ja, det gör jag väl.
Charlie: Då ska du ta av mig blöjan i natt. Då kommer ni att få sova.
Jag: Okej.
Charlie: Ska vi bestämma det.
Jag: Det gör vi.
Charlie: Bra.

Jag: Varför fnissar du?
Charlie: Va?
Jag: Du ligger och fnissar.
Charlie: Nej, nej.
Jag: Är det något som är roligt?
Charlie: Absolut inte!
Jag: Okej. Ska vi äta lite nu då?
Charlie: Gärna det.
Jag: Havregröt eller banangröt?
Charlie: Havre!