Stor dag igår! Barnvakt var ordnad och vi hade tagit på oss våra bästa kläder och gick på fest! Det var mycket trevligt. Men idag tänker jag nästan bara på mitt möte med min gamla kollega Lotta Berg. Vi stod och pratade med varandra en stund, jag och hon och Amanda. Sen gick Amanda på toaletten och Lotta sa:

”Vilken snygging du är!”

Jag blev så klart glad, det var ju gulligt sagt. Men ville också vara lite ”cool” och så, så jag svarade lite snett leende och avspänt: ”Och du också.”

Lotta tittade på mig frågande. Så förstod hon. Och sa:

”Jag sa att HON var snygg. Amanda, alltså.”

Och ni förstår, det går liksom inte att komma ur en sådan sak. Man känner sig ganska pinsam. Som en tönt, så känner man sig.