Det händer någon gång i veckan att jag får mejl av det okonstruktivt kritiska slaget. Som det här mejlet som jag fick idag:

 

 

Det finns ingen fråga, ingen fundering – det är bara ett mejl från någon som tycker att jag är en idiot och vill dela med sig av den synen. Sedan tre år tillbaka besvarar jag samtliga de här mejlen på precis samma sätt: Jag skriver:

Väl rutet!

De argsinta människorna blir i regel förvirrade, de vet inte vad de ska ta sig till. Så de skriver igen, något alldeles osande om vilken idiot jag är. Då svarar jag alltid, återigen, fast med versaler: 

VÄL RUTET!

Då brukar de i regel bli alldeles vansinniga och skriva långa uppsatser om mig. Och då svarar jag:

TOUCHÉ!

Och där någonstans brukar korrespondensen rinna ut i sanden.