ag ligger i soffan och tittar på Nyhetsmorgon. Som så många gånger förr. Steffo och Jenny, mina trogna följeslagare. Ni känner inte mig, men Gud vad jag känner er. Jag ser när ni är morgontrötta bakom sminket. Jag ser när Steffo tagit ett glas Amarone för mycket kvällen innan. Jag märker när ni har tjafsat i ett reklamavbrott, det lägger sig en hinna av ångest över studion då. Jag vet till exempel att du, Jenny, är en kameleont mot din omgivning. När du sitter i soffan tillsammans med unga Anders Kraft så är du pigg och på alerten, men tillsammans med Steffo så blir du lite som han. Har du märkt det? Du blir lite medvetet slapp, lite “skönt hafsig”, sådär. Lite anything goes, om man säger. Jag stör mig inte på det, jag säger bara att jag känner dig. Jag känner er. Jag har sett er i rutan så länge nu. Anledningen till att jag följer er så noga har egentligen inte med er att göra. Jag gillar er, men ni är inte det som naglar fast mig i soffan. Det är det Lennart Modig som gör.

    Lennart Modig.
    Vilken man.
    Vilken karaktär.
    Känner ni till honom, Lennart Modig? Det är han som är Nyhetsmorgons flygande reporter. Det är han som ger sig ut bland folk och fenomen och rapporterar. Han befinner sig alltid mitt i de bisarra händelsernas centrum. På julaftons morgon när vi andra värmer mjölken till kaffet för att det ska kännas lite extra mysigt, vad gör Lennart Modig då? Jo, han är ute på ett vinterfält där de säljer sistaminuten-julgaranar. Han står där och huttrar och det ser tomt och öde ut, men så händer det något – en jugoslav hastar förbi mot granarna och Modig sätter fart efter. Så intervjuar han mannen springande, på samma sätt som på travsändningar när de intervjuar en kusk som sitter i sulkyn. “Jaha, värst vad du var sent ute, vad kommer det sig? Hittar du någon gran? Ska du köpa den billiga sorten eller ska du slå till med en lyxgran?” Modig blir lite andfådd och mannen vill egentligen inte prata, men ändå blir stämningen långsamt gemytlig. Han släpper iväg mannen och det ser ut som om Modig genast sugs bort till en annan människa. Det är mannen som driver butiken. “Jaha, har du haft många kunder idag på självaste julafton? Blir det någon rabatt för kunderna idag? Jaså, det blir det, hur mycket rabatt då?” Och så släpper han taget om honom och vandrar bort till granarna. Det är ett magiskt ögonblick att se Modig studsa fram och tillbaka mellan de olika karaktärerna. Och så lämnar han elegant och skickligt över till studion.
    Jag sitter alltid hänförd och alldeles förbluffad när Modig gör entré. Var han än befinner sig, hur hopplöst ointressant det än kan verka på pappret – Lennart Modig skapar magi. Jag tror att det har med hans orädsla att göra. Med hans sätt att inte göra skillnad på folk och folk. Det hade inte spelat någon roll om han sprungit och hunnit ifatt Barack Obama – Modig hade varit precis lika belåtet flåsande som vanligt.
    Varje gång jag ser Lennart Modig får jag en känsla av att jag har honom på låns en stund. kameran kommer snart att släckas, men Modig kommer att fortsätta. När Steffo och Jenny tagit över i studion och provsmakar ostar så fortsätter Modig där borta på julgransfältet. Han haffar ännu en person som är ute i sista minuten. “Vad blir det för gran i år då? Varför så sent ute?” Jag har en bild av att Lennart Modig är ständigt pågående.

    Jag undrar så vad Lennart Modig gör just i detta nu. Är han hemma, kanske. I köket. Hans fru står och lagar mat. “Jaha, här var det dags för fredagsmiddag med familjen, vad har du tänkt dig för mat? Några tips på hur man fixar till en riktigt bra middag? Blir det vin på det också?” Och så studsar han iväg, hamnar plötsligt i vardagsrummet. “Jaha, här sitter sonen och tittar på tv. Hur ser kvällen ut, blir det utekväll eller myskväll med familjen? Har du något tips på hur man kopplar av efter en jobbig vecka?”
    Lennart Modig. Den mest fascinerande mannen i tv just nu.