Så jävla bittert. Hur fan kunde jag vara så dum att jag inte firade in tolvslaget på Stureplan? Ligger i sängen och kollar vimmelbilderna från Stureplanssajterna och känner bara en sån jävla bitterhet. Det var på Stureplan man skulle varit. Istället var jag fast med ett gäng idioter i Skärgården.

Årets vidrigaste tv-upplevelse: De tyska läpparna med de svenska rösterna i TV4:s “Kommissarien och havet”.

Årets citat: “Låt någon ta dig i tvåan, bara du slappnar av, lilla lilla gumman.” Petra Mede gick till motattack på Cecilia Frode i “Roast på Berns”.

Årets näst roligaste citat: “Hon måste blandat ihop mig med någon annan.” Paul Anka förklarar att han inte alls får en avsugning av sin fru varje morgon som Anna Anka gjort gällande.

Årets bästa Youtube-klipp: Christian Bales vansinnesutbrott på ynklig ljudtekniker som väsnats “in the middle of a fucking scene”.

Årets näst bästa Youtubeklipp: Kungafamiljen stakar ur sig plattityder ur manus för att berätta att kronprinsessan förlovat sig.

Årets ordvitsare: Niklas Strömstedt på Twitter. Han försöker kanske få karamelodiktpriset 2010.

Årets mest bortglömda. Filmregissören Michael Håfström. Vad hände med den gubben?

Årets dokusåpascen som man helst INTE ville se tillsammans med mamma: Den första sexnatten i Paradise Hotel som resulterade i att Jackie Ferm levererade en så kallad musprutt.

Årets gulligaste lögn: Narcissisten Marcus Birro berättade att orsaken till att han valt att vara med i Let’s Dance är att han är reumatiker och att hans läkare sagt åt honom att dans kan bota denna sjukdom.

Årets roligaste ny-gamla ord: “Ostkrok”. Maria Montazamis älsklingssnacks.

Årets mest irriterande reklamfilm: “Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott. Å Polly, vad gott.”
 
Årets näst mest irriterande reklamfilm: “Det blev priceless för dig.”  

Årets roligaste reality-tv-scen: Inger “Pippi” Nilsson som maniskt och med läskigt rullande ögon sätter i sig skalbaggar och varaner i “Kändisdjungeln”.

Årets grej som egentligen inte är en nöjeshändelse men som jag ändå måste få in, hoppas ni förstår och ursäktar: AIK VANN SM-GULD!

Årets mest malplacerade skratt: studio-publikens trevande, osäkra fnissande när Letterman berättade att han blivit utpressad.

Årets mest oväntade bröstchock: Anna Book som plötsligt visade tuttarna i “Plastikkirurgerna”.

Sveriges mest osympatiska lilla fåntratt: Idol-Ola som fick utbrott på människor i “Körslaget”-produktionen som kallade honom “Idol-Ola”

1. Fredrik Skavlan
Skavlans popularitet har under året gått i märkliga vågor. Först blev han hyllad för att han kunde konsten att föra “det goda samtalet”. Sen tyckte man att hajpen runt honom blev för stor: “Vad är grejen? Är han ett geni bara för att han sitter tyst och ler och nickar?” Det är först nu mot slutet av året som svenskarna börjat inse vilken begåvning han verkligen är. Hans intervju med Robbie Williams, där han försiktigt men skoningslöst lirkade upp den stora underhållaren, var inget annat än en genial uppvisning i intervjuteknik. Fnissige SVT-Robin i all ära, men i Skavlan har vi en talkshow-värd av absolut världsklass.

2. Daniel Westling
Han kom som en frisk fläkt och rörde om i societetsgegget på att alldeles underbart sätt. Och han kämpade för kärleken, i någon typ av motvind har det sagts. 2009 var året då han fick betalt för mödan – han fick sin prinsessa och dessutom folkets kärlek. Som i en saga, vackert så.

3. Elin Nordegren
Sällan förr har det svenska folket ställt sig bakom en landskvinna som vi gjorde med Elin när det stod klart att hennes man Tiger Woods hade varit otrogen mot henne. En av Sveriges mest anonyma kvinnor är också en av de mest älskade.

4. Petra Mede
Var inblandad i årets mest anspända tv-ögonblick i Kanal 5:s “Roast” när hon först blev hånad av Cecilia Frode och sedan gick upp på scenen och uppmanade henne att bajsa lite mer så att hon kunde slappna av lite. Hisnande och roligt! Det var förresten Petras år överlag med fin insats i Melodifestivalen och nästa år får hon egen talkshow på TV3.  

5. Jan Guillou
Skulle hamna på listan enbart efter att ha skrivit sina läsvärda memoarer. Men det var det han INTE skrev i den där boken som gjorde honom till en av årets mest omtalade svenskar. Han skötte KGB-affären med glans och brusade inte ens upp när de unknaste av mörkermänniskorna kravlade sig upp under stenarna för att attackera.

6. Lars Kepler
Pseudonymen Kars Kepler skrev kriminalromanen Hypnotisören och trots att boken var rätt bra ville de flesta bara veta en sak: Vem är “Lars Kepler”? När vi sedan fick veta att det rörde sig om ett semibedagat äkta par så gick luften ur alltsammans litegrann. Det blev inte lika kul. Men de där febriga veckorna, när alla ville veta vem Lars Kepler är, var på gränsen till magiska.

7. Malin Åkerman
Gjorde succé i Hollywood och åkte bara hem till Sverige alldeles tillfälligt för att dra alldeles för vågade sexskämt inför tv-etablissemanget och miljonpublik på Kristallengalan. En gränslös tjej av sådan sort som det finns alldeles för få av.

8. Alex Skarsgård
Glöm inte att det inte var särskilt många år sedan som Skarsgård gjorde pajiga humorroller i svenska skitfilmer av typen “Hundtricket”. Och nu är han i Hollywood och har lyckats på riktigt. Tänk att vi i lilla Sverige och så vidare, och så vidare.

9. Björn Ranelid
2009 var året då vinden vände för Ranelid. Plötsligt valde vi alla att omfamna hans märkliga narcissism, vi valde att tolka hans konstigheter som geniala och hans intensiva självkärlek som fascinerande. Det här var Ranelids år, men nu måste han faktiskt förnya sig själv – han kan inte tala om “stranden du och stranden jag och i havet vi” så många gånger till.

10. Noomi Rapace
Privat tycks hon vara mer egensinnig än den karaktär som gjort henne känd, men som skådespelare har hon verkligen övertygat. Noomi Rapace ÄR Lisbeth Salander.

11. Elisabeth Höglund
Man kan säga precis vad man vill om Höglund, men man måste ändå konstatera att hon varit i blickfånget under hela året. Först Let’s Dance, sedan spektakulär övergång från Expressen till Aftonbladet som kolumnist och till slut i programmet Förkväll där hon sminkad till tänderna och i groteska aftonklänningar gör sensationellt ytliga intervjuer med kända människor.

12. Lars Lagerbäck
Det är med Lars Lagerbäck som det är med tystnaden. Man saknar honom först när han inte existerar. Det är först nu när han avgått som vi börjar inse vilken bragd han gjort med vårt landslag. Den där Erik Hamrén, som rullar med ögonen när han ser en tv-kamera och spexar i talkshower i SVT, kommer att få det svårt att leva upp till Lagerbäcks otroliga landslagsfacit.

13. Henrik Schyffert
Hyperproduktiv, understundom genial komiker och samtidsskildrare som började året med att avsluta sin osannolikt framgångsrika föreställning “The ninetees”. Producerade sedan “Roast” på Berns och kastade sig in i produktionen av Killinggängets pjäs på Dramaten. Bra jobbat!

14. Agnes Carlsson
Nu när Robyn plötsligt gått under jorden och blivit alldeles vansinnigt iskall så är det Agnes som är Sveriges stolthet i utlandet. USA-ettan med låten “Release me” har gett henne en ganska spektakulär stjärnstatus här hemma i Sverige.

15. Gry Forssell
Vilket år hon haft. Vilken repositionering som programledare. Hon gjorde Körslaget i början av året och Vinterkrysset mot slutet av det. Och någonstans däremellan hann hon med att vara gravid och föda sitt andra barn. Dessutom har hon gått upp varje morgon och gjort sin morgonradio för Mix Megapol. Imponerande.

16. Henrik Dorsin
Tingeling var vårt bästa bidrag i Melodifestivalen och huvudpersonen bakom är geniet Henrik Dorsin. Om han bara slutar vara plump i Parlamentet och ägnar sig åt att odla sina egenheter i lugn och ro så kan han få en Gösta Ekmansk status vad det lider.

17. Morgan Karlsson
Får bli ansiktet för 2009 års absolut största tv-trend – “workplace reality”. Aldrig förr har vi blivit serverad så många program om vanligt folk som arbetar med vanliga saker – och vi har älskat det. Morgans stillsamma kontempleranden kring sitt eget livsmisslyckande fångade mycket igenkänning ute i stugorna, från alla människor, hög som låg, rik som fattig.

18. Laila Bagge
Det finns något otvetydigt fånigt över henne, men det har inte hindrat att hon fått ett alldeles banbrytande genomslag i tv-mediet under det senaste året. Allting kuliminerade i det webb-tv-klipp som setts av flest svenskar någonsin – där hon visade rumpan mitt i en foxtrott.

19. Zlatan Ibrahimovic
Man kan inte sammanfatta ens nöjesåret utan att nämna Zlatan. Trots att han är jävlig mot oss svenskar när han nu vägrar landslaget så upphör vi inte att älska honom som en Gud. Hans övergång till Barcelona har gjort honom till Sveriges mest omtalade superstjärna någonsin. Zlatan är större än Garbo.

20. Marie Fredriksson
Som vi svenskar älskar människors revansch över svåra sjukdomar. Och som vi gläds med Marie Fredriksson och hennes uppfrisknande från cancern. Att Roxette nu åter står på scen är ett faktum som ger frysloppor hos de flesta svenskar.

5 Människor som måste jobba lite hårdare 2010
1. Peter Jihde
Sveriges mest överspelande programledare fick för sig att det var han som var den stora stjärnan i Idol under hösten. Mest talande scen: När han ställde sig FRAMFÖR idolerna efter delfinalen i Malmö, sträckte ut armarna så att han skymde allihop och skrek: “MALMÖ, VI ÄLSKAR ER!” Det var rent psykotiskt gjort.

2. Anna Anka
Var helt magisk med sina provokationer i “Svenska Hollywoodfruar”, men när hon sedan blev medveten om sig själv och sin roll i svensk media så ekade det plötsligt så hemskt tomt om dumheterna och man kom att tänka på det gamla uttrycket: “Tomma tunnor skramlar mest.”

3. Sven-Göran Eriksson
Vi har tagit honom i försvar så många gånger nu. Alla konstigheter han gjort. Alla affärer. Alla märkliga klubbyten med stora transfersummor. Vi har hållit honom bakom ryggen. Men 2009 var året då vi förstod att han kanske inte är så cool, trots allt. Han är bara en rik farbror som vill bli ännu rikare.

4. EMD
Det är tre söta gossar som verkligen inte gjort något fel, men deras kampanj under hela hösten där de försökt sälja sin skiva genom att säga sig vara för välgörenhet mot hemlösa ekade så otroligt tomt. Det varinte äkta, helt enkelt.

5. Anna Odell
Konstfack-kvinnan som gjorde dumheter på en bro och sedan skyllde allt på konsten. Om man ska göra något så kontroversiellt så måste man nog vara lite mer genial än så för att komma undan med det.

Det tycks ständigt pågå en debatt om det så kallade näthatet här i Sverige. Vissa vill göra gällande att det är ett befintligt bekymmer, något som skulle kunna liknas vid ett samhällsproblem. Min bild av det här ”nätahet” är enkelt. Hat föder hat. Det vill säga: Om man driver en blogg där man hatar så får man kommentarer som hatar. Det är överraskande att se hur mediepersoner och kändisar går ut och lipar över det näthat som drabbar dem – är de inte medvetna om att de själva hatar? Vad har de för skev självbild?

På den tiden då jag hade min gamla blogg, där min tanke var att provocera och ställa till liv, var kommentarsfälten fulla av illvilja och elakheter. När jag nu skriver en vänligare blogg så har jag över huvud taget inte funderat på saken. Min blogg har över 200 000 besökare, men här finns ingen hatare så långt ögat når. Det finns folk som inte håller med om vad jag skriver (som med Ronald häromdagen), men det finns inget ”näthat” här.

Man kan säga: man får de besökare man förtjänar.

Men säg att jag har fel. Säg att jag bara haft tur och att mediepersonligheterna som lipar över hatet har haft ofattbar otur. Hur kan detta ändå var ett problem? I alla bloggverktyg kan man föra in en funktion som gör att man måste kontrollera alla kommentarer innan de publiceras. Då kan man ju välja själv vilken ton man ska ha i sina kommentarsfält. Vad är problemet? Ta bort de kommentarer ni inte tycker om.

Näthat? Vilken hopplös ickediskussion.

Nyårsäventyret började inte särskilt bra. Igår eftermiddag närmade vi oss Klas landställe i Skärgården när bilen plötsligt fick sladd i djupsnön och kanade av vägen. Vi åkte inte särsklit fort och det var aldig någon fara, men den isande känslan av att glida utom kontroll var motbjudande.

Och där stod vi. Däcken spann, trots att vi gick och hämtade grus för att skapa fäste. Grannarna letade sig ut för att titta. En var vänlig, sa ”sånt händer”. Men en farbror var helt otrolig. Han hade med sig en rätt äcklig hund som han hade kopplat i en kedja runt handleden. Han gick och spanade runt bilen och skrek: ”Hur kan man göra så här jävla dåligt? Hur fan går det till? Vad fan menas med den här körningen? Kan någon förklara för mig exakt hur det går till när man kör så jävla dåligt att man kör av vägen?”

Den vänliga grannen, han som sa ”sånt händer”, ringde lite samtal, försökte få dit en traktor. Farbrorn med hunden gick runt och ropade vilken idiot jag var. Ett tag trodde jag att han skulle släppa loss hunden på mig som straff för min dåliga körning.

Det kom ingen traktor. Ingen ville åka ut på nyårsafton. Så vi fick lämna bilen och gå den sista biten till Klas. Imorse kom vi tillbaka tiull olycksplatsen. Vi hade fått kontakt med plogbilen, som kom efter en stund. Han kliade sig i huvudet. En vänlig man. Men han kunde inte låta bli att säga:

”Hur kan man köra så här dumt?”