– Galan började fantastiskt och blev sedan långsamt sämre. Mot slutet var den medioker, men sammantaget måste man ändå ge den: En svag trea, men ändå: En trea!

– Är det inte underligt att man först låter Kjell Bergqvist dela ut ett pris och sedan omedelbart efteråt ska han upp på scen igen för att få ett pris. Det där skapar en kackig känsla, som om svensk filmindustri är så liten att människor måste återanvändas för att få det att gå ihop. Det borde vara en given regel: Inga människor som får priser på en gala ska samtidigt dela ut priser.

– Sven-Bertil Taube log inte en enda gång under hela sändningen. Han var på ett jävla humör, han, va? Han hade käkat huggorm till frukost, han, va? Lilla åskmolnet!

– Vad duktig Johan Glans var som programledare! Jag menar, man visste ju att han skulle leverera sin ståupp fint, men det var härligt, överraskande och roligt att se att han var så duktig som programledare.

– Noomi Rapace var allt bra fånig när hon hämtade sitt pris. Ville inte prata, ville bara stå och se konstig ut, ville mumla tack till hemliga klubben i publiken. Hon ska då alltid fåna sig. Hon ska alltid konstra. Hon kanske tror på filmaffischerna, hon kanske tror att hon ÄR Lisbeth Salander. Hur som helst: jag tycks vara den enda som inte alls var särskilt imponerad av hennes rollprestation. Ibland generade hon mig när jag tittade på filmen. Jag tycks vara den enda som tycker att den filmens verkliga gigant heter Micke Nyqvist. Och han var inte ens nominerad. Underligt. Dåligt. (Såg ni förresten hur Noomi, när hon vann, vandrade rakt förbi Micke Nyqvist utan att ens byta en blick. Och han tittade bort. Min slutsats: de hatar varandra.)

– Det är ju faktiskt lite generande för svensk film att en så halvtrist film som “Män son hatar kvinnor” får så många priser. Juryn tycks ha fallit för någon form av nationellt grupptryck, precis på samma sätt som förra året när de gav den där tramsfilmen “Låt den rätte komma in” så många priser och struntade i en sant stor film som “De ofrivilliga”.

– Kvällens roligaste skämt: “Jag träffade Nils-Petter Sundgren utanför och frågade om han sett Mammut och han svarade: “Jag har sett flera stycken.”