Jag är förvånad över Tony Irvings uppträdande i programmet. Han var ful i munnen och kunde inte låta bli att vid varenda inspel göra sexuella anspelningar. Han har i stort sett helt upphört att tala om dans. Tony flåsade och talade snusk istället. Det här är en jargong som han tycks ha tagit med sig från sina gig på Finlandsbåtarna och där är det också på sin plats att han håller på med det, men jag tyckte att det kändes MÄRKLIGT att höra honom gegga med det där om och om igen i programmet. Jag tyckte inte att han betedde sig som juryns ordförande, jag tyckte han betedde sig som en översexuell gladbög som köpt parkettplats till en erotisk show.

***************

David Hellénius är ju en enda stor BEHÅLLNING, hela han. När han står där och bollar snabba kommentarer med juryn så känner jag att jag älskar honom förbehållslöst. Jag blir stolt över honom, som om han vore min pojkvän. Han är så omedelbart rolig att jag ibland sitter och häpnar. Hellénius gör mig helt enkelt glad. 

***************

Det var lätt att förstå vad tanken med Bygglovs-Willy var hos kanalen. Han skulle naturligtvis vara “den nya Peppe”, farbrorn som inte kunde dansa men väl charma damerna med sitt “otvungna sätt” och leverera en och annan skojighet bakom scen. Men det fanns en medvetenhet hos denne Willy som plågade mig. Han skakade på höfterna, daskade sig själv i rumpan och tittade samtidigt lystet ut mot publiken för att få bekräftelse för sin galenskap. Det fina med Peppe var ju att han inte var medveten om att han var dålig, att han ändå försökte så gott han kunde. Den här Willy, som jag inte känner till sedan tidigare, ville ju bara vara galet utspårad med flit. Inte bra! Inte bra alls!

***************

Den i juryn som inte gått på myten om sig själv och som fortfarande på trevligt sätt kan leverera vettiga analyser om dans är ju Dermott. Jag tycker om honom, gillar hur han ibland lite blygsamt flackar med blicken eller tittar ner i bordet. Det i kombination med att han tar dans på allvar gör att han behövs som aldrig förr som motvikt mot flamsaren och babblaren Tony.

***************

När det aktuella dansparet småpratat med Hellénius och fått muntligt omdöme framme vid juryn så beger de sig till det så kallade green room för ett samtal med Jessica Almenäs. Vet ni vad detta samtal är? Det är en minuts död tv. Fullständigt ointressant, dumt och framför allt: det tillför absolut ingenting nytt. Ta bort det där samtalet!

***************

Agneta Sjödin var kvällens härligaste människa. Hennes skönhet, hennes omedelbara glädje över att få dansa, hennes fina uppträdande – att ta del av henne gjorde mig verkligen GLAD!

***************

Jessica Almenäs var ju trots märklig klänning helt okej. Riktigt underligt blev det dock när hon från ingenstans tog paus från den mjuka värmen och hånade Marcus Birro för att han påstått att han ställer upp i Let’s Dance endast därför att hans läkare säger att det kan bota hans reumatism. Det blev plötsligt stelt och lite konstigt. Jag har visserligen inget emot det, det bränner till på ett festligt sätt, men det var kanske lite synd om Birro där en stund. Fast det är klart. Säger man nåt så  genomskinligt dumt så kanske man får skylla sig själv.

***************

Om jag skulle ge dansbetyg på första programmet så får det: en sexa.