Efter en flygresa som verkligen var ett litet helvete har vi nu kommit fram. Jag ska berätta mer om detta om en stund, både om flygresan och hur allt sedan blev, men låt mig först ta upp något som jag inte kunnat släppa sedan vi kom fram.

Teletubbies.

Vi hade fått höra att barn tycker att det är hygglig underhållning. Också de allra minsta tycker att det är skoj att titta på, sades det. Så jag köpte en DVD igår innan resan. Och alldeles nyss lade sig jag och Charlie i sängen här på hotellet för att bekanta oss med dessa teletubbies.

Så märkligt det var!

Fyra egendomliga varelser som till karaktär och beteende bäst kan liknas vid rent autistiska individer. De bor i något som heter teletubbieland, ett landskap som måste ritats av någon med liknande färgblindhet som jag själv. Där springer understundom kaniner runt. Men framför allt springer här teletubbies. De är mycket energiska.

Jag såg bara 20 minuter, men de hann ändå göra mycket.  De hittade en hatt och började sjunga om hatten. Sången bestod av att någon ropade ”hatt” 150 gånger och sedan var sången slut. De hittade sedan en kaka och sjöng om den på liknande sätt. När en av de retarderade varelserna sedan hittade en boll så var det inte svårt att lista ut vad han skulle ta sig till. Just det, han ropade ordet ”boll” 200 gånger och försvann.

In kom istället en bebis som med overkliga ögon och elakt hånskratt satt inne i solens kärna  och flinade åt saker och ting. Det var en riktigt läskig bebis, det där.

De dansade sedan bombom-dansen och var mycket förtjusta i den. Och de var förtjusta i varandra –  återkommande förenades de i en ”jättekram”.

När det var dags att äta ”tubbiekräm” blev stämningen rent Kafka-lik. Denna tubbiekräm utvinns genom en avancerad apparat. Under tiden som pumpen går och krämen trycks ut ur en kran står varelsen och tittar på och ropar tubbiekräm” Tubbiekräm! När han är färdig är det nästa teletubbies tur. Han gör exakt samma sak – står där och glor och hoppar jämfota och skriker om denna kräm. Jag hoppas att den är väldigt god. När tubbie nummer tre går fram till apparaten så stänger jag av.

Man klarar nog bara 4 Rainmans med bebisröster i 20 minuter i sträck. Sen måste jag ta en paus. Herre. Gud.