Alla Hjärtans dag i dag. Det kommer att ätas många pliktskyldiga middagar på krogar runt om i landet ikväll. Själv har jag inte ordnat någon middag till Amanda. Jag har bestämt mig för att istället ge henne pengar. Hon ligger och sover nu, men när hon vaknar ska hon få ett kuvert med 12.000 kronor av mig.

Jag minns hur den här dagen var förenad med så mycket ångest i ungdomen. Flest blommor vann. Jag minns att snygge Björn alltid fick ett helt fång blommor. Jag kommer ihåg hur han gick runt och flinade med alla de där blommorna i famnen. Man ville mula den fan, men vågade inte för han var krallig och kände dessutom kickern Leopoldo i nian. Björn. Han fick så många blommor. Det var så många att han inte visste var han skulle göra av dem.

Jag fick aldrig några blommor över huvud taget. Alla dessa år i skolan och jag har aldrig fått en enda blomma. Inte ens en vit kompisblomma! Ingenting!

Att stå utan blomma på Alla Hjärtans dag var smärtsamt. Man kunde råka illa ut, bli retad och bortgjord. Så ett år fann jag på råd. Man kunde skicka anonyma blommor och det gjorde jag. Till mig själv. Två rosa flirtblommor och en röd kärleksblomma. Då blev de allt långa i synen, klasskompisarna! Sån. Jävla. Revansch.

Jag kommer inte ge 12.000 kronor till Amanda. Det var ett skämt, herregud, trodde ni verkligen på det?