Vi spelade in Schulman Show igår. Andreas Johnson och Annika Lantz var gäster. När jag träffade Annika före inspelningen kramade vi om varandra. Precis när vi släppt taget om varandra så sa hon: ”Oj, då. Jag borde kanske inte ha kramat dig. Jag har just varit magsjuk.”

Hon skrattade till, men det gjorde inte jag. Jag reagerade med någon form av…stelhet. Jag kände lite obehag. Jag tänkte på det sen när vi spelade in – om ni finner att jag understundom har tom blick i programmet så förstår ni vad det handlar om.

Så imorse, i taxin på väg från radion till butiken så finner jag att jag plötsligt blir lite yr och illamående. En klump sätter sig i halsen, den försvinner inte trots att jag sväljer flera gånger. När jag stiger ur taxin är jag såsis. Men det är först nu, så här på eftermiddagen, som jag kopplar detta illamående till Annika Lantz och hennes kram. Hon har smittat mig! Så måste det vara. Jag sitter här och skriver nu, men om en timme sitter jag i skräddarställning vid toaletten och kräks.

Det här var ju fan.
ANNIKA LANTZ.
Av alla människor – Annika Lantz!

”Ser jag blek ut”, frågade jag Amanda.
”Ja, du ser blek ut”; svarade hon.

Säg ärligt nu. Gör jag det?