Ibland när vi besöker vänner som också nyligen har skaffat barn så kan det hända att vi drabbas av dåligt samvete när vi ser hur de håller på med barnmaten. Där finns inga burkar eller microugnar – där finns det bara ekologiska råvaror och matglädje! De kokar en potatis! De mosar den med en gaffel och tillsätter lite olja! De kokar en morot och vips har de en ljuvlig liten puré!

Man står där och blir alldeles hålögd. Hur orkar de? Varför köper ni inte burkmat, undrar vi. BURKMAT?! Så fnyser de. Och berättar att burkmat är satans påfund på jorden. Ingenting gott kommer från burkmat. Burkmat är inte ens mat – det är aromer och låtsasföda!

Att ge sitt barn burkmat är detsamma som att långsamt döda dem.
De säger inte just så, men de menar det.

Jag skiter i dem. Vi ger Charlie burkmat. Och vi har en regel. Vi öppnar burken och tar en rejäl smakbit själva. Om vi tycker att det smakar så gott att vi kan tänka oss att äta upp hela burken så ger vi den till Charlie. Om inte så kastar vi den. Det gjorde vi med en sparrispuré häromdagen. Den smakade verkligen helvete.Men i övrigt tycker jag att burkmaten smakar riktigt bra. Det finns en ”spagetti och köttfärssås” för sexmånaders bebisar som smakar bättre än den anrättning man får nere på krogen Italiano på Nybrogatan.