Charlie har börjat experimentera med att ställa sig upp. Det går sällan bra. Hon sätter sig på knä och så för hon långsamt upp fötterna och så häver hon sig med armarna och plötsligt står hon som en tyngdlyftare med lite för många skivor på stången, står där och väger och rumpan doppar nästan i golvet och så trillar hon omkull och blir olycklig. Men bara en liten stund, för snart försöker hon igen. Står och dallrar på muskellösa ben och rasslar ihop i en hög.

Det går mycket bättre när hon hittar stöd. Imorse låg jag och badade. Charlie lekte bredvid. Så fick hon syn på toaletten som reste sig jättelik över henne. Intressant! Hon kröp dit, tog spjärn med händerna och hivade sig upp till stående position. Det var otroligt. Hon stod! Jag låg där i badet och skrek:

BRA, CHARLIE! DU STÅR! BRA! BRA! BRA!BRA, CHARLIE!

Charlie blev så glad för framgången och ännu gladare när hon hörde mina rop och när Charlie blir riktigt glad brukar hon vilja slå sig själv med händerna på sina egna lår, om och om igen. Jag vet inte varför, men hon gör det. Så hon gjorde det, släppte taget om toalettstolen och stupade som ett träd i golvet. Och som hon skrek!

Hon skrek som ingen bebis skrikit förut.

Men bara en stund, för Charlie har minne som en guldfisk och plötsligt fick hon grinande syn på en toalett. intressant! Och så kravlade hon dit och tog spjärn igen.