Jag läser era kommentarer kring mitt inlägg om EU-ministern. Det stora argumentet (och motargumentet) tycks i olika tappningar vara:

”Jag har rätt i sak. Men vad tragiskt det är att det inte är någon diskussion när det handlar om män som bara dagar efter att de blivit fäder kastar sig ut i arbetslivet.”

Jag blir förvirrad av detta. En moders relation med sin bebis under de första sex månaderna är unik. Den går inte att jämföra med mannens. En mamma och dennes bebis är inte två olika personer – de är en och samma. För bebisen är mamman ”världen”. Och för mamman är bebisen ”världen”. Det finns inget mer.

En pappa, som jag själv, kommer aldrig i närheten av det. Under den första tiden är vi utanför. Vi får leva med det. Vår tid kommer. Det är därför det inte går att jämföra på det sättet. En moders band med sin nyfödda bebis är det starkaste som finns på jorden. Därför är det extra ledsamt att få höra att en kvinnlig EU-minister väljer att ta en månads mammaledighet och sedan sticka till Bryssel.