Amanda har somat här i soffan, jag tittar på OS-finalen i hockey mellan Kanada och USa. Jag måste säga att jag blir illa berörd av experkommentatorn Niklas Wikdegård. Jag rodnar när han pratar, jag skäms. Det är ju en härlig match. Intressant spel. Det är kul att se hur de matchar femmorna mot varandra. Men Wikegård vill bara tala om alla tacklingar som delas ut. Han kallar det inte tacklingar, han kallar det ”proppar”.

Varje gång det delas ut en propp mumlar Wikegård ”oj” för sig själv. Han låter som en kåt farbror, det är alldeles fasansfullt att lyssna på. Jag skulle gärna vilja veta vad experterna tycker om SPELET, men det enda Wikegård talar om är dessa tacklingar. Han har till och med räkant dem. Han sitter där och räknar alla hårda ”proppar”! Tydligen står det 11-10 till USA i tacklingar efter en period. Wikegård, vad är det för fel på honom?

Niklas Wikegård är själva sinnebilden för den blåsta karlakarlen som gillar ”när det smäller”. Jag känner mig inte helt bekväm med att vara man med tanke på att han också är det.