Jag fyller år idag! Imorse väcktes jag av Charlie och Amanda. Amanda sjöng, Charlie skrek. Sen fick jag en massa presenter och Charlie fick stå och speja ut över paketen. Jag ska visa en del bilder sen, tänkte jag. Men först ska jag publicera era kommentarer. Såg just att ni lämnat 400 kommentarer hos Malin i Piteå – fan, vad roligt!

Tack för alla otroliga recept. Jag och Amanda har läst igenom allihop och bestämde oss för att prova indiskt. Malin Berglund hade ett recept på Chicken tikka masala som visade sig vara underbart.

 

Så här ser jag ut inför själva matutmaningen. Jag bär pappas gamla förkläde i läder.

 

Ta fram två kycklingfiléer. Håll upp dem så att de dallrar framför dig och kontrollera att de är okay.

 

Hacka kycklingarna i bitar och sätt i en skål. Häll i 2 matskedar mild lättyoughurt.

 

Ta fram en citron och tandoorikrydda. Malin menar att det ska vara tandoorikrydda, men jag hittade ingen sådan krydda i butiken. Det går kanske lika bra med en tandoori-mix?

 

Pressa ner en halv citron och en matsked tandoorikrydda (eller tandoorimix).

 

Och så blanda runt utav helvete. Nu ligger kycklingen i en marinad. Det ska den göra en stund. Under tiden gör vi masala-såsen!

 

Hacka en lök!

 

Fräs under mycket stor koncentration denna lök.

 

Om du ser lite ”ledsen i ögat” ut när du fräser löken så vet du att den är en bra lök du lagt vantarna på.

 

Ta av löken när du fräst den färdigt. Häll ner 2 teskedar olja i en skål.

 

Hacka två vitlökar, säger Malin. Jag är besatt i vitlök, så jag tog tre! Det är, kan man säga, mitt eget lilla uttryck för anarki.

 

Riv färsk ingefära och häll ner en matsked i skålen.

 

Häll i en halv tesked chilipulver.

 

Dofta på ditt spiskummin som om du vore en kännare. Och så ner med en halv tesked av detta.

 

Ner med en tesked currykrydda. När du höftar med måtten på det här sättet kan det vara en idé att se lite ”blasé” ut, som om du inte gjort annat än att höfta kryddor i livet.

 

I med en matsked tomatpuré.

 

Och pressa ner den andra citronhalvan. Och när du gör det, gör det med ett leende. Det ska vara roligt att laga mat!

 

Häll i en deciliter vatten. Och för över den frästa löken i skålen också. Och så i med alltsammans i en panna.

 

Och där ska det stå och sjuda en stund. Malin säger femton minuter, men jag tröttnade på sjudandet efter tio och det gick okay.

 

Stek nu kycklingen i marinaden!

 

När kycklingen är stekt kan du hälla över såsen.

 

I med en matsked creme fraiche!

 

Som ni märker tog jag lite mer creme fraiche. Jäklar i min lilla låda, vad jag tog creme fraiche! låt det sjuda en stund. Sen är det klart! Servera med ris!

 

Det är något fel på blixten i kameran, så det ser inte så trevligt ut kanske, men det var otroligt gott. Ja, ni ser ju att vi båda gör uppåttummar.

Tack, Malin, för tipset. Kan vi inte alla göra Malin glad genom att gå in på hennes blogg. Jag läste den alldeles nyss och den var så trevlig. Malin bor tydligen i Piteå. Hon har noll kommentarer på de senaste inläggen – vore det inte kul om alla här skrev en vänlig kommentar under hennes senaste inlägg! Tänk vad glad hon ska bli! Och förvånad! Det är väl roligt! Ni kan läsa hennes blogg HÄR.

tydligen har polisen nu gått ut med en fantombild på mördaren. Har någon av er sett den här mannen? Var vänlig kontakta polisen!

 

Polisen släpper idag en ”fantombild” på en bil som kan ha att göra med ett mord på en kvinna. Polisen uppmanar svenska folket att höra av sig om de sett den här bilen. Och då undrar jag: de här tecknarna som arbetar inom polisen, är de en sisådär 3-4 år gamla?

Det här vore ju ett perfekt extraknäck för Charlie till hösten – tecknare inom polisen.

Den här dagen körde ihop sig helt. Jag jobbade fram tills för en timme sen. Jag har suttit nu och läst igenom alla era recept – en del av dem verkar otroligt goda! Tack så hemskt mycket! Men jag har inte orken att ge mig ut och handla nu – ge mig tills imorgon på mig! då ska jag välja ut det jag tycker verkar mest spännande.

Jag måste vila en stund efter denna märkliga dag. Ni som vill kan läsa Amandas nya krönika. Där berättar hon att hon KLIPPT AV SIG ALLT HÅR – och ger er bildbevis. Läs krönikan HÄR!

Ikväll ska jag fira Amanda. Jag ska berätta varför lite senare i veckan. Men jag skulle vilja bjuda henne på en härlig middag! Kan ni inte hjälpa till? Ge mig ert bästa recept i kommentarsfältet. Så tar jag bilder på receptet på mitt sätt och lägger ut i bloggen imorgon!

 

Jag fick höra redan i förra veckan att TV4 hade frågat Carolina Gynning om hon ville hoppa in som ersättare till Elisabeth Höglund i Förkväll. Jag pratade med Gynning om detta och jag varnade henne och sa att hon skulle kunna komma ikläm i debatten, hon skulle kunna bli en del av den åldersdiskrimineringsdiskussion som redan börjat ta fart i medierna. Klart att Gynning skiter i det, det är därför man älskar henne.

Men jag har nu läst in mig och börjar tycka att det börjar bli löjligt. Alla de som bråkar och ställer till liv nu – har de någonsin sett Elisabeth Höglund i Förkväll? Jag tror aldrig jag upplevt en mer malplacerad människa. Förkväll är ett kul, ytligt, glättigt program. Det är snabba sminktips, någon god rätt på spisen och så får dagens kändisgäst välja mellan ”mysig hemmakväll” eller ”drink på stan” i soffan. Elisabeth Höglund var den enda som inte förstod det här. Hon ville göra djuplodande journalistik. Det var förfärligt! Jag menar, det där hade säkert varit jättebra i Agenda, men i Förkväll var Elisabeth Höglund rent ut sagt dålig.

Dessutom, och det måste också sägas: en ganska kantig intervjuare i sig.

Men: det finnns INGENTING här som har med hennes ålder att göra. Absolut ingenting. Det förstår väl alla vettiga människor? Att se det här som en åldersfråga är rent idiotiskt. Men nu rycker samma kvinnor ut i alla medier. Det är Amelia Adamo och Gudrun Schyman. De ser detta som en åldersfråga. De kallar det åldersmobbing. Jag har läst Amelia Adamo förfasa sig på precis samma sätt med precis samma dumheter i fem olika tidningar de senaste dagarna.

TV4 har tagit in Gynning istället för Höglund. Det har inte att göra med någons ålder. Det har att göra med det faktum att i det här programmet så är Carolina Gynning tio gånger bättre än Elisabeth Höglund.

Då vill jag bara alldeles snabbt ta tillfället i akt och hälsa Charlies två första tänder varmt välkomna till existensen. Det är en ära att ha dem här! Som förälder är det naturligtvis särskilt roligt att se att de dykt upp så tidigt. De flesta bebisar utvecklar inte tänder förrän de är en bra bit över ett år, som ni kanske känner till.

KUL!

 

Alla Hjärtans dag i dag. Det kommer att ätas många pliktskyldiga middagar på krogar runt om i landet ikväll. Själv har jag inte ordnat någon middag till Amanda. Jag har bestämt mig för att istället ge henne pengar. Hon ligger och sover nu, men när hon vaknar ska hon få ett kuvert med 12.000 kronor av mig.

Jag minns hur den här dagen var förenad med så mycket ångest i ungdomen. Flest blommor vann. Jag minns att snygge Björn alltid fick ett helt fång blommor. Jag kommer ihåg hur han gick runt och flinade med alla de där blommorna i famnen. Man ville mula den fan, men vågade inte för han var krallig och kände dessutom kickern Leopoldo i nian. Björn. Han fick så många blommor. Det var så många att han inte visste var han skulle göra av dem.

Jag fick aldrig några blommor över huvud taget. Alla dessa år i skolan och jag har aldrig fått en enda blomma. Inte ens en vit kompisblomma! Ingenting!

Att stå utan blomma på Alla Hjärtans dag var smärtsamt. Man kunde råka illa ut, bli retad och bortgjord. Så ett år fann jag på råd. Man kunde skicka anonyma blommor och det gjorde jag. Till mig själv. Två rosa flirtblommor och en röd kärleksblomma. Då blev de allt långa i synen, klasskompisarna! Sån. Jävla. Revansch.

Jag kommer inte ge 12.000 kronor till Amanda. Det var ett skämt, herregud, trodde ni verkligen på det?

 

Jag och Amanda bjöd in brorsan Calle och Anitha på Schlagerkväll idag. Vi sa till dem att de skulle komma över på en bit mat, inget uppstyrt eller så. De tackade ja. Så kom jag och Amanda i eftermiddags på att det skulle kunna bli roligt om jag och hon klädde upp oss något alldeles otroligt till den här tv-kvällen. Det blir alltid pinsamt när man kommer som gäst till en tillställning och inser att man är underklädd. Så Amanda tog på sig en riktig festblåsa. Som om kungen skulle komma förbi.

 

Själv tog jag på mig en svart kostym, skjorta, svart slips och lackskor. Och så vattenkammade jag mitt hår i en ofattbart snäv snedbena.

 

Så här såg vi ut. Värdparet var redo för sina gäster!

 

Alltså. Det var en upplevelse att se Calles och Anithas miner när de kom. ”Vad är…?” sa Calle. ”Är det…” sa Anitha. Sen stod de tysta, alldeles förstummade.

 

Sen satte vi oss för att titta på tv. Anitha i mjukistajts och Amanda i lager-på-lager-klänning och släp och allting. Mycket roligt! MYCKET! ROLIGT!