Finns det någon gång i livet som man känner sig fånigare som människa än när man står i en glasögonbutik och provar solglasögon? Hur man än gör så ser det ju ut som om man står där och poserar, som om man står där och tänker: ”Exakt hur cool blir jag i de här då?”

Det är lika generande varje gång. Och så passerar någon förbi, man får en blick och man vill sjunka genom jorden. Man tar genast av sig glasögonen och förvandlas från världens coolaste snubbe till en liten tönt som tror att ett par solglasögon ska förvandla en som människa.