Morgnarna i lobbyn med Charlie är ljuvliga. Hon kryper omkring och pillar på grejer runt bordet och jag sitter med en kopp kaffe och min dator. Och mitt Apollo-snus! Läser nyheter från Sverige. Niclas Wahlgren och Laila Bagge på Aruba. Bild på Niclas överkropp i solen, han har två tatueringar på axeln – en val och en gren. Det blir ju Wahlgren. Jaha-jaha. Läser Guillous kolumn. Första gången på flera år som han inte skriver om palestinafrågan. istället skriver han klokt och roligt om Maud Olofsson och Vattenfall. Minns Aftonbladets kolumnistmiddag för några månader sedan, hur alla förändrades när Guillou kom in i rummet. hur alla plötsligt FÖRHÖLL sig till Jan Guillou. Läser Ronnie Sandahls krönika. Försöker hitta Virtanens krönika, det är ju måndag. Hittar den inte. Mumlar ”det var ju fan” och läser Johan Hakelius. Hakelius skriver fint, han. Lobbyn börjar vakna till liv. Motionärerna kommer först, rakryggade, solglasögonklädda stolpar de ut i morgonsolen för att springa sina rundor. Morgonpigga pensionärer är tidiga i frukostmatsalen. De vill ha sina platser och blir förgrymmade om de är upptagna. Der känner en helig vrede. Nej, det gör de inte, men vilket uttryck ändå – helig vrede. Det är inte ofta ett sådant uttryck kommer väl till pass. Efter ett terrorattentat kan statsministern säga att han känner en helig vrede, möjligen. Men det är först felanvänt som uttrycket är roligt. De har inga löskokta ägg i frukostbuffén – det gör att jag känner en helig vrede. Jag leker lite med Charlie – övar på ordet ”titta”. Igår sa hon titta flera gånger och nu är vi alldelew maniska. TITTA, TITTA, TITTA viskar vi och pekar på saker och ting omkring oss. Sen kommer mamma gående. TITTA VEM SOM VAKNAT, säger jag till Charlie och pekar på mamma. Och Charlie blir galen, hamrar omkring sig av glädje. Och vi kysser varandra och Amanda tar Charlie och vi går ut – vi vill äta frukost utomhus, trots att det är lite kallt.
”Varför har du klackskor”, frågar jag.
”Jag vet inte. Det kändes som att det var en sån dag”, säger hon.