Charlie vaknade klockan 05.34 imorse. Hon vet att det är jag som går upp med henne om morgnarna, hon vet att det är mig hon ska ”arbeta med”. Därför kryper hon mot mig och slår mig ganska hårt på axeln. Om och om igen. Om jag inte vaknar nyper hon tog i min näsa. Sedan kan det hända att hon klöser mig bestämt i kinden. Det brukar ta några minuter och så är vi uppe.

Och vi äter och byter blöja och leker. Och sen väntar vi. Det är en lång morgons väntan på att det ska bli “riktig” morgon. Den “riktiga” morgonen börjar klockan nio med Nyhetsmorgon på TV4. Innan dess måste jag tvinga mig igenom konstiga tecknad film, makabra superhjältar med förvrängda röster och underliga muskler övrallt. Sedan kommer en kortfilm om ett märkligt lejon. Alltid detta märkliga lejon, varje söndag. Sen kommer APTV, barnprogrammet där kändisar tvingas göra sig till och låtsasskratta inför den där tramsiga apans meningslösa skämt. Jag vet, jag har möjlighet att stänga av, men kommer mig inte för. Dagens gäst är Anders eller Måns, någon av de där två. Han gör vad han kan för att skratta åt liten apa som låter fånigt och säger slötänkta kvickheter. Jag känner att min själ krymper.

Jag tar mig igenom det. Snart är klockan nio. Snart är det Nyhetsmorgon. SOM OM DET VORE SÅ JÄVLA FANTASTISKT!

Snart ska Amanda vakna. Då ska vi äta frukost. Snart kan jag börja väsnas med flit för att hon ska gå upp. Råka tappa grejer i golvet, sätta på den talande hunden som vi fick av gudmor. Såna grejer.