1. Inledningsnumret av Körslagets säsongspremiär har sedan programmet började sändas utgjort det härligaste man kan se på tv. Hela trappan är fylld av gamla och unga människor som sjunger tillsammans. De står där och sjunger för att de älskar sång. De vill inte bli tv-stjärnor, de vill inte knulla i tv, de vill inte bli programledare på sikt – de vill bara sjunga. Det är så enande och allomfamnande och vackert att jag alltid ryser i hela kroppen.  Körslaget gör mig till en glad människa.

2. Nytt för i år – professionella körledaren Gabriel Fors gav efter varje nummer sin syn på hur det har gått. Jag fattar tanken, men jag tror inte att det finns något större intresse att veta hur kören tekniskt presterat. Körslaget handlar ju inte om det. Det handlar ju om känsla. Jag tycker Fors var färgglad, också i skjortval, men det han sa  intresserade mig inte alls.

3. Detta program måste utgjort svenskt rekord i långa reklamavbrott. Det var ju helt bisarrt. Jag är övertygad om att de bryter mot någon lag nu. Det där kommer någon att kolla opp och så blir TV4 fällda och de får böta, men det skiter den kanalen i, för de fick ändå så mycket pengar på all extrareklam, så det blev ändå en vinstaffär för dem.

4. Gry Forssell är en av Sveriges säkraste programledare. Man blir aldrig orolig när man tittar på henne, hon är så behaglig och bra.

5. Har Svenska Spel betalat rekordmycket pengar till TV4 i år? Tidigare säsonger har vi tvingats genomlida en snabb lottodragning och sen har man sluppit eländet och tittat på nästa kör. Men i år hade Svenska Spel ett eget litet program som var fullständigt vidrigt! Underlig programledare som introducerade märkliga inslag. Bland annat ville de att vi skulle titta på en film där de visade hur Svenska Spels kontor i Visby ser ut. Ofattbart jävla skittråkigt. Det är när man tvingas titta på den här typen av köpt trams som man längtar efter Sveriges Television.

6. Niklas Strömstedt är den stora stjärnan i programmet. Det glömmer man gärna i de här cyniska tiderna, när man ska håna allt som har ett brett tilltal, att Niklas Strömstedt är en av vår tids allra största kompositörer. Ett geni, skulle jag säga. Nu gjorde han en rätt platt insats, han glömde tyvärr bort att kören också har möjlighet att RÖRA PÅ SIG, men jag hoppas att han hämtar sig och att hans kör går långt. Niklas Strömstedt fascinerar mig.

7. Scenen när Mojje började gråta efter att ha hört en tjej sjunga på en audition var smärtsam. Jag ville verkligen tro på Mojje och hans gråt, men det gick inte. Det var helt enkelt för skådespelat. Överlag var han överspelad och besvärlig att titta på, kanske är det en rest från alla barnprogram där man ju med fördel just målar med bred pensel. Men att ställa sig på knä och grimasera som en mimare och BE, SNÄLLA VAR MED I MIN KÖR är kanske underhållande och så, men det gör också att man inte tror på honom. Man vill ju tro att det är på riktigt. När han tvingade fram tårar så blev det för mycket, särskilt när man såg att han avstod från att torka tårarna från sina kinder. Alla människor som gråter utan att torka tårarna har en agenda – de vill VISA att de gråter.

8. Den där hårdrockaren var festlig, var han inte? I början var han lite övertänd, kanske. Han gjorde jävulstecken och såg vildsint och rent ut sagt ond ut – man trodde ett tag att hans plan med hela sin medverkan var att förgöra alla körer och sedan skjuta sig själv i huvidet. Men bakom tatueringarna och de konstiga gesterna fanns en härlig man. Jag  tror att han kommer att gå långt i tävlingen.

9. Jag måste också säga att det faktiskt är lite TRÅKIGT när kändisarna “återvänder” till städer som inte är deras hemstäder. Mojje säger på sin breda göteborgsdialekt att det ska bli roligt att åka hem till Gotland och sen får man veta att han visst bodde där i några år. Det är inte roligt! Den där hemvändarkänslan är viktig för hela programmets känsla, den får man inte slarva med i produktionen. Hör ni det, Meter Television! Niklas Strömstedt åker till Växjö för hans mamma “är uppvuxen där” – nej, det är inte okej. Är ni med mig?