Tror aldrig jag har varit med om något liknande. Amandas krönika om män som hatar mammor (ni kan läsa den HÄR) har skapat ett sånt jävla liv. Över 600 kommentarer, de bråkar hejvilt i kommentarsfälten! Kul! Det här med mamma-hatet tycks verkligen vara ett brännande ämne.

I kommentarsfälten både här och hos Amanda påpekas också ivrigt att jag minsann har varit en mammahatare back in the days. De hänvisar till ett blogginlägg jag skrev för tre, fyra år sedan – ni kan läsa det HÄR.

Även om jag kanske inte skulle uttryckt mig lika kategoriskt idag, så ser jag ingen anledning att skämmas för den där texten. Eller ta tillbaka den. Den var ju knuten till ett sammanhang. Jag minns det så väl. Linda Skugge hade fått ett sedvanligt utbrott. Hon (eller om det var en vän till henne) hade varit på superexklusiv finkrog i Stockholm. När hennes bebis blev hungrig och hon gjorde sig i ordnig för att mata henne blev hon vänligt ombedd av en servitris att ta några steg från bordet och sätta sig i ett avskilt rum för att amma. Skugge blev rasande. Hon ville bestämt hävda sin rätt att amma sitt barn var som helst, när som helst, hur som helst.

Men det är väl fånigt. Om man är på en finkrog så kan det väl inte vara så hemskt att ta några steg till en avskild miljö. Också för Skugges egen skull – det är väl inget självändamål för mammor att amma inför andra? Man gör det väl helst avskilt om möjligheten finns?

Upprörda röster säger att jag gjort mig skyldig till dubbelmoral. Så är det alltså inte. Men som sagt. Det märks att det är en fyra år yngre Alex som pratar. Det finns en air av ängslighet över mitt skrivande. Och som jag såg ut. Vilken löjlig hatt!