Jaha, här sitter jag och skriver lite manus inför radioprogrammet som jag och mamma ska leda i P1 i veckan. Talar jag mycket om det där programmet? Kanske jag gör. Det upptar mycket av min tid. Jag hade egentligen tänkt skriva på lite andra grejer ikväll, men hade inte riktigt ro. Jag tänker bara på radion imorgon. Jag blev anmäld till Granskningsnämnden förra gången jag ledde ”Schulman i P1”. Jag tyckte det var lite festligt när jag fick höra om det och tänkte inte mer på det. Men det gjorde att mina producenter fick extraarbete, det fick jag veta först i dagarna, och jag är ledsen för det. Det är allvarligt att bli fälld i Granksningnämden, för Sveriges Radio vill inte ha att göra med programledare som blir fällda för otillbörligt gynnande.

Anmälan handlade om att jag talade om min bok i radion. Anmälaren tyckte att jag gjorde reklam för den. Men det var ju tvärtom. Jag talade om reklamtexterna på bokens baksida. Citaten från recensenter, ni vet. Jag talade om att DN citerades där, man fick bilden av att tidningen hyllade boken när man läste citaten på baksidan av min bok när de i själva verket sågade den. Recensenten Ulrika Kärnborg kallade den i själva verket ”veckotidningsnovell”, men på baksidan av min bok stod ord som ”ömsint…” och ”vacker…”.  Jag tyckte det fanns en oärlighet i det där, något vilseledande. Därför talade jag om det i radion. Och blev anmäld. Men sedan friad.

Gud, vad jag babblar.