Sitter och läser en engelsk version av filmmanuset som jag och Sigge har skrivit. SF har låtit översätta det, för att visa upp i USA. Det är märkligt att läsa det på engelska. Det är som att ta del av ett helt nytt manuskript, som att läsa det för första gången. Jag fnittrar ibland åt någon lustighet som gör sig bättre på engelska, men det händer också att jag blir rent generad. Det finns en del kvar att arbeta på här.

Sätter mig sedan och skriver lite. Äter salami samtidigt, tangenterna glänser efter en stund. Det ser lite snubbigt ut, jag mumlar äsch och försöker tvätta bort det med en servett.

Tar en paus. Går och plockar lite i lägenheten. Jag hänger in slipsen i garderoben. Jag har bara en slips. Den använder jag hela tiden. De tråkar mig på Mix Megapol för det. “Har du onsdagsslipsen på sig”, frågar Adam och då skrattar Anders och Gry och då känner jag mig lite dum. Måste köpa en ny slips. Kan inte ha samma slips hela tiden. Jag tycker om att bära slips numera. Jag gillar att knyta slipsen på morgonen. Jag spelar teater för mig själv varje gång. Jag knyter den framför spegeln, mycket långsamt, bistert och noggrant.

Jag låtsas att jag är den pensionerade generalen vars lögner hunnit ifatt honom och nu ska han ta livet av sig.

Det är garden party och huset är fullt av minglande människor. Ex-generalen har elegant, omärkligt försvunnit upp på sitt rum. Han tar på sig sin gamla uniform långsamt och exakt enligt de ritualer som han lärt sig sedan kadettskolan. Han placerar ordnarna där de ska vara. Orden efter orden, långsamt, han har inte bråttom. Han tar på sig sina vita handskar och särar på fingrarna för att få dem att sitta rätt. Svärdet i slidan. Han går bort till sitt skrivbord, sätter sig ner.  Skriver på ett brevpapper som ligger framför honom: “Förlåt mig.”

Så drar han ut en av skrivbordslådorna och tar fram sin pistol. Han placerar mynningen i munnen, mellan tänderna och skjuter sig själv. Blodspray bakom honom, mot den vita väggen. Ögonen utspärrade, som i förvåning, som om han själv i sista stund förbluffades över det faktum att han faktiskt GJORDE DET. Skottet har gjort att minglet stannat upp. Någon har bett bandet sluta spela. Ljud av människor som rusar i trappor. Hans hustru kommer först in i rummet. Vi hör bara hennes olyckliga skrik.

Den generalen är jag varje morgon när jag knyter min slips – noggrant, långsamt och med eftertryck.