Amanda har en heldag med sina blivande tärnor. Klockan 11 i förmiddags vinkade hon farväl till mig och Charlie, mest till Charlie. Vi satt tysta en stund, dystert undrade vi vart hon tog vägen, men sen slog vi handen i bordet och sa: ”Nu gör vi något av den här dagen! Solen skiner, det är vår i luften – nu går vi ut!”

 

Vi gick till Humlegården och lekte i sandlådan. Jag och Charlie är lika i det att vi bara kan stanna upp och njuta av att känna hur solen värmer våra ansikten

 

Charlie tycker om att leka ensam, men det är klart. Många gånger tittade hon bort mot der större barnen, de som sprang omkring med en boll där borta. Hon ville dit, hon ville vara med. Men skulle hon våga? Ja, det skulle hon.

 

Hon satte fart, kröp i en jäkla fart mot de stora barnen. När hon kom tittade de bara på henne och så sprang de iväg till gungorna. Det gick så snabbt, Charlie hängde inte med. Så hon blev kvar ensam med bollen. Det var så dystert att se. Då sprang jag bort och kramade henne.

 

Sen gick vi hem. Charlie fick leka med min Iphone. Sen åt hon mat och då blev bilden så där suddig av all saliv när hon försökte bita sönder telefonen. Ikväll har vi ensamkväll och ni vet vad det innebär? Just det – ostbågar och salami till middag!