Charlie hade tunnelbanepemiär idag. Hon började kaxigt. När vi kom till perrongen började hon klänga och skrika – hon ville ner på marken och härja. Men så kom tåget. Ni skulle sett henne. Hon blev så förfärad. Vilket oljud! Och sen ville hon inte lämna min famn, höll sig nära mig, naglade sig fast vid mitt bröst med kaninpuls.