Sitter på Aftonbladet idag. Vi spelar in Schulman Show klockan 15, Micke Nyqvist kommer som gäst. Han är verkligen en av samtidens stora skådespelare, men framför allt: vilken behaglig människa. Jag har bara träffat honom i fem minuter, i en paus på ett seminarium som vi båda deltog i förra veckan. När vi skildes åt saknade jag honom. Sneglade mycket på honom under resten av seminariet, undrade vad han reagerade på och sånt. Tittade när han skrattade och när han inte gjorde det. Underligt att man kan bli så påverkad av en människa.

Micke Nyqvist är en sådan person man skulle vilja ha direkt tillgång till 24 timmar om dygnet. Man skulle vilja att han alltid satt nere på puben, att man kunde gå ner när som helst och säga hej. Man skulle vilja att han åkte med på semestern, att han satt där bak i bilen och log. Man skulle vilja ha honom längst fram på bröllopet, känna lugnet av hans trygga leende: det här kommer att gå bra.