Vi åkte alltid till torpet i Värmland under den här tiden på året när jag var barn. Det är något med värmen eller blomningen precis nu som gör att jag tänker på det. Det var en lång resa, 4,5 timmar, mamma och pappa där fram och tre barn där bak. Vi stannade i Arboga, men i övrigt körde vi. Pappa ville komma fram mycket fort.

När vi anlände till torpet, när vi äntligen steg ur bilen.
Då brukade bilen knastra lite försiktigt. Det var ett ljuvligt ljud från huven.

Jag tänker en hel del på det där knastret.
Det får jag väl aldrig höra igen, nya bilar knastrar inte på det sättet.

Synd. Härligt ljud. Härlig känsla. Nu är vi framme. In med kylväskan i kylskåpet och packa upp era väskor, ungar. Nu börjar sommaren.