Jag har inte missat ett enda BVC-möte från det att Amanda blev gravid fram tills nu. Jag tycker att det är inte bara härligt, utan också vettigt att gå på de här mötena. Som nybliven förstagångsförälder lär jag mig en hel massa saker.

Det är klart att alla pappor inte har tid att gå på BVC-möten, de kanske har jobb de inte kommer ifrån och så. Men den grupp av pappor som på allvar säger att ”det är inte min grej att gå på BVC-möten”, vad är det för människor? De som säger att de inte ”orkar” – hur tänker de? Jag tycker synd om mammorna i de familjerna där män beter sig på det nonchalanta sättet. Det är ju för fan deras BARN det handlar om.

Amanda har skrivit en krönika om den här märkliga gruppen pappor. Hon tycker att de borde skämmas, Bra krönika! Läs den HÄR.