Varje gång vi släpper lös Charlie på terrassen rör hon sig mot samma mål – hon vill så gärna gräva upp krukan och sprida jorden över stenplattorna. Och varje gång stoppar vi henne när hon bara har en liten halvmeter kvar. Det måste vara snöpligt för henne. Hon kämpar och kämpar för att nå krukan men kommer aldrig riktigt fram. Så nu lät vi henne gå loss en gång för alla. Vilken eufori! Jord överallt! Livet leker!