Vi hyr ett hus en bit utanför Nice. Vi hade inga krav, utom att vi ville ha en pool och vacker utsikt. Poolen är så kall att man måste fnissa åt sin egen idioti när kliver ner i den. Den enda gången på semestern då Charlie är alldeles tyst är när vi kliver ner i poolen. Hon är alldeles förbluffad, häpen över att något kan vara så kallt. Efter en minut har hon kommit över det och skriker vilt av glädje. Men jag gillar den tysta minuten. Den är som ett vakuum.