Calle bloggar om sin och Anithas katt. Den är tydligen gammal, det är dags för den att dö nu. Ikväll ska de åka in till hundsjukan och ta livet av den. Det blir väl en injektion i halsen och så blir den groggy och somnar in. Och jag vet inte vad det är med mig, jag ogillar katter, men jag kan inte läsa det där. Jag blir så jävla förtvivlad. Jag ser framför mig hur den där katten stryker omkring i lägenheten just nu, lite trött men absolut belåten, utan att ha en aning om att han ska avrättas om några timmar.

 Calle gav katten en sista måltid bestående av gåslever och ostbågar och katten tänkte väl: “Wow, vad husse är schysst.” Hur skulle katten kunna veta att det är hans sista måltid? Jag känner så för den där katten. Tänker på den hela tiden. Man skulle i alla fall vilja varsko den, förbereda den, låta den ta farväl av livet på något sätt. Ta en sista runda i kvarteret. Leka lite med det där bollen av garn som är så festlig. Jaga iväg en sista råtta.

Man skulle vilja att katten visste.

Men som det är nu. Gåslever och sedan en injektion.