Jag vaknar och upptäcker att jag befinner mig i ett bloggbråk. Jag skäms. Jag vill inte befinna mig i något bloggbråk. Tonåringar får bloggbråka, men jag vill inte.

FRAMFÖR ALLT: Jag vill ABSOLUT inte befinna mig i ett bloggbråk med den där obehagliga människan.

Åren går. Man tror att man utvecklas, att man mognar. Kan det verkligen vara så illa att jag fortfarande håller på, att jag faktiskt befinner mig i bloggbråk?

Nej, jag går inte med på det.