Jag och Alex har suttit hela kvällen och talat om hur det var när vi träffades. Även fast vi har talat om det tusen gånger förut hittade vi nya nyanser och vinklar om varje samtal och ögonblick under denna period. Vi blev helt fnittriga och glada av att gå igenom allt som hände för nästan två år sedan och befann oss där och då med hjälp av denna walk down the memory lane.

Det är så ofta nuförtiden som vår uppmärksamhet riktas enbart till Charlie och då blir dessa stunder så behövda och viktiga. Alex tycker nog att detta gästinlägg är både sötsliskigt och inte i linje med hans blogg men nu har jag makten. Jag tog denna bild på honom nu – den snyggaste kille jag nånsin sett och nu vill jag bjuda er på den.

Varsågoda!