Vi njöt av den sista kvällssolen vid ladan. Jag råkar älska kvällssol och mitt bekymmer är att solen försvinner vid halv åtta. Jag vill ha sol till halv tio! Jag ska hugga ner träd. Jag sa det till Amanda och när hon svarade ”gör det”, så såg hon ut på det här sättet.

 

Bagaren Erik hade kommit förbi med lite bröd och en ljuvlig olja, så vi doppade brödet i oljan och saltade. Det var helt otroligt.

 

Sen blev det mörkt och jag tyckte det var så fint sken från himlen. Jag fick feeling, kan man säga. Började ta en hel massa bilder på Amanda och himlen.

 

 

 

Jag ska inte tråka er med alla de där bilderna, men här är en till. Ja, vi feströkte lite. Det var ju midsommar. Det får man göra ibland. Snälla, bli inte upprörda nu.

 

Okej, sista bilden på Amanda och himlen. Vacker himmel. Och hon tjejen där är också vacker.

 

Sen tog Amanda kameran och tog en massa bilder på mig. Det tycker jag aldrig är roligt. Jag hatar att bli fotograferad. Så här såg jag ut när jag sa: ”Sluta, ge mig kameran.”

 

Sen kom jag på att man kunde använda selftimern. Jag placerade kameran på en kruka som stod på ett bord och så tog vi den är bilden.

 

Jag visste inte att selftimern tog tre bilder på raken, så när den andra togs var jag redan på väg upp till kameran för att se hur bilden blev.

 

Och när tredje bilden togs var jag borta. Amanda upptäckte att kameran stod där och tog bild efter bild och då började hon fnittra.

 

Himlen blev ännu vackrare, så jag gick upp till grusvägen och tog den här bilden.

 

Vårt middagsbord sett uppifrån, från sovrummet. Vi struntade i disken. ”Vi tar den imorgon”, sa vi och gick och lade oss.