Imorse började Amandas möhippa. Det var mycket spännande. Någon ringde på dörren och när Amanda öppnade fanns där ett paket med lite kläder och instruktioner. Hon hoppade in i sin outfit och drog. Sen vet jag inte riktigt vad som hände med henne.

Jag satte mig med Charlie och åt frukost. Det är alltid härligt att vara ensam med Charlie. Vi tittade på Nyhetsmorgon tillsammans. Jag såg att de hade en vikarie där istället för underbara Lasse Bengtsson.

Jag vet vem det där är. Han heter Thomas Ritter. För många, många år sedan arbetade jag som översättare av film och tv-program. Jag översatte vid något tillfälle ett program som han programledde. Någon dokumentär av något slag. Jag hade mycket svårt att höra och förstå de engelska rösterna, så jag ringde till honom. Jag tyckte att det var spännande att prata med en tv-stjärna, jag minns att jag var lite nervös när jag slog numret. Han svarade, jag framförde mitt ärende och han var så otroligt otrevlig. Kort i tonen, nedsättande och ointresserad. Jag var nedstämd när vi lade på luren. Och så satte jag mig och översatte vidare. Jag tänkte på det när jag såg honom i morse i rutan. Han var så trevlig och rar och gullig mot alla han pratade med. Har han förändrats, kanske? Nej, antagligen inte. Han tyckte bara inte att jag vara värd att lägga någon energi på.